tisdag 3 juli 2007

FRÅN DAMASKUS TILL WARSZAVA TILL HÄST!!


FRÅN DAMASKUS TILL WARSZAVA PÅ HÄSTRYGGEN!

Min häst Serena och jag har varit tillsammans i över åtta år nu. Jag fick henne efter att jag vid elva års ålder flyttat till Damaskus med min mamma, mycket oväntat men inte desto mindre underbart. Serena är vad jag kallar en äkta Arab. Hon är uppfödd och uppvuxen hos Beduinerna i norra Syrien och en av de tåligaste och intelligentaste hästar jag någonsin mött. Hon och jag blev snabbt de bästa av vänner och jag tillbringade i stort sett all ledig tid med henne.
När jag efter några år blev tvungen att flytta tillbaka till Sverige stannade hon i min ägo och jag reste ner för att hälsa på henne två gånger om året. Under tiden hann jag emellertid bli vuxen och fick själv axla ansvaret för min häst. För att försörja henne och i andra hand även mig själv började jag jobba, bland annat som journalist och fotograf , och i september förra året flyttade jag ner till Damaskus för att äntligen få vara tillsammans med Serena igen. Men realiteten hinner alltid ikapp en till slut, och det har nu blivit dags för en ordentlig utbildning. Förhoppningsvis barndomsdrömmen veterinärmedicin.

I äventyrets och dokumentärjournalistikens tecken därför, samt även av det mer jordnära skälet att flytta både mig och hästen till Europa där de bästa universiteten finns, ska jag och Serena korsa Levanten, Anatolien, Balkan och Östeuropa och sammanlagt runt 3000 km i sommar. Vår resa kommer att börja i Damaskus och sluta i Warszawa. Vi kommer att sova under bar himmel alternativt hysa in oss hos lokalbefolkning längs vägen. Galoppera över ökensand och öppna fält och klappra tänder i nattens kyla. Njuta av andäktiga vyer och klafsa igenom lera och över stenar. Utforska de Transsylvaniska skogarna och klättra i de Turkiska bergen. En resa på den skalan kräver naturligtvis noggranna förberedelser. Det är trots allt Serenas och min fysiska och psykiska hälsa det gäller.

Till att börja med kompliceras saken något av det faktum att vi reser ensamma. Varken jag eller Serena har någon tidigare erfarenhet av resor av den kalibern, vilket bådar väl för katastrofer, men lyckligtvis får vi hjälp och stöd av mer erfarna ryttare. The Long Riders' Guild, en organisation vars enda kriterium för medlemskap är att man har ridit mer än 1600 km vid ett och samma tillfälle, ger oss praktiska tips och råd. Med hjälp av vänner och bekanta försöker jag skapa ett kontaktnät längs med vår planerade rutt, så att det finns någon att ringa om olyckan skulle vara framme. Och Mountain Horse sponsrar mig med ridutrustning som förhoppningsvis kommer att mildra de extrema förhållandena något.
Resan till ära har en ny sadel införskaffats, specialtillverkad i Frankrike av Sellerie Malibaud och anpassad för just långritter, liksom sovsäck, sadelväskor och annan grundutrustning. Då allt kommer att bäras av Serena har jag minimerat packningen rejält och tar med mig endast det jag bedömer vara absolut nödvändigt. Annat kan alltid inhandlas längs vägen. Det finns affärer i Europa.

Det är tänkt att vi ska påbörja vår resa i mitten av maj. Enligt de preliminära uträkningarna så kommer den att vara i runt tre månader, med marginal för försening på grund av oförutsägbara händelser. Vi kommer att rida i fem dagar och sedan vila i två för att återhämta och omorganisera oss. Vi ger oss av i gryningen och fortsätter fram till tidig eftermiddag, med en tio minuters betesrast för Serena varje timme. Trots att resan tekniskt definieras som "ritt" kommer jag till stor del att gå till fots för att underlätta för Serena så mycket som möjligt.Vår resa kommer att ta oss igenom Turkiet, Bulgarien, Rumänien, Ungern, och Slovakien. Alla dessa länders ambassader har kontaktats och förvarnats. Jag har förhört mig om de dokument som måste uppvisas vid gränserna och är i full gång att skaffa fram alla tillstånd. Det är många bestämmelser som måste tas hänsyn till och mycket att hålla reda på. Naturligtvis är varje lands regler olika.

Under resans gång kommer jag att föra en någorlunda regelbunden resedagbok här på Mountain Horse webbsida, där jag berättar om mina och Serenas äventyr och missöden längs vägen. Jag kommer även att lägga upp bilder från resan. Ni kommer att kunna följa våra strapatser och segrar, och förhoppningsvis bli inspirerade att våga följa era egna drömmar. Eller att välja den smarta vägen och stanna hemma i soffan där det är bekvämt och säkert.
Vilket som.

/ Renate Larsen

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida